Sju PR-skandaler som hade kunnat undvikas med större mångfald & fler perspektiv

“HUR blev det där godkänt av ett helt team!?”

Det är en fråga som många har ställt sig de senaste åren när företag har uppmärksammats för sexistiska, rasistiska och generellt kränkande kampanjer/uttalanden/produkter.

 
Jag tror att dessa företag – eller åtminstone respektive ansvarigt team – har ett par saker gemensamt.

• Homogena grupper: ett jämnårigt gäng med liknande bakgrund, värderingar och erfarenheter har säkert jätteroligt på jobbet, men hur breda är deras perspektiv när de brainstormar kring nästa produkt?

• En ja-sägarkultur: man säger inte emot högsta (eller coolaste!) hönset, för då är man tråkig och skapar dålig stämning.

Exempel på händelser som hade kunnat undvikas om man hade haft fler perspektiv inblandade i processen:

1. H&M:  ”Coolest Monkey in the Jungle”   

I Januari 2018 publicerade H&M bilder på deras nya barnkollektion. En av bilderna föreställer en svart pojke som bär en hoodie med texten ”Coolest Monkey in the Jungle”. Bilden kritiseras för att vara rasistisk och skandalen uppmärksammas internationellt. Butiker i Sydafrika vandaliseras, storstjärnor som The Weeknd och G-Easy sa upp sina samarbeten med H&M och kritiken på sociala medier var stor.

2. Margaux Dietz: Filmar medvetslösman, klipper ihop det till rolig video och publicerar

Dietz klavertramp kan inte undgått många i vårt uppkopplade land. Hon la ut ett YouTube-klipp där hon skojade, och lät sin son peta på, en man som låg utanför hennes dörr. Hon gjorde alltså komik av en blottad och utslagen man. Och vi var många som frågade oss hur klippet kunde ta sig igenom Dietz team.

3. Dove: Svart kvinna ”tvättas” vit

Dove lanserade en kampanj för sin body wash, där de först visade en svart kvinna med brun t-shirt på sig. När kvinnan sedan tar av sig den svarta t-shirten så finner vi istället en vit kvinna med vit t-shirt därunder. Kampanjen mottog mycket kritik från konsumenter och kändisar, och på sociala medier uppmanades det till bojkott av företaget.

4. Balenciaga: Barn och BDSM-nallar

Den här kampanjen är svår att föreställa sig hur den kom till. Balenciaga porträtterade barn tillsammans med nallar som är iförda BDSM-utstyrslar. Kritiken var hård från alla håll och Balenciaga var snabba på att pudla.

5. Bookbeat: Vit hand retuscherades svart

Istället för att använda sig av en svart modell till sin kampanj så valde Bookbeat att retuschera en vit hand till svart. Förutom att det är blackwashing så är det också pinsamt för Bookbeat, eftersom att handen är felretuscherad. Naglarna och handflatan har samma färg som resten av handen, vilket inte är fallet i verkligheten. Retuscheringen har alltså gjorts av personer som inte har koll på hur en svart människas hand ser ut.

6. Mathem: Bild på kvinna med slöja återkallades efter kritik

…men var det rätt agerat? Kampanjen lanserades under rådande revolution i Iran och Mathem anklagades för att stötta islamisering och kvinnoförtryck. De plockade bort bilden illa kvickt, men kritiserades då för att motarbeta muslimska kvinnors rätt att bära slöja och att man förminskade kampen i Iran. Deqa Abukar skrev om detta perspektiv i Breakit. Kvinnorna i Iran kämpar för rätten att själv bestämma om de ska bära slöja eller ej. Bland mycket annat! Det handlar i stort om rätten att bestämma över sina egna liv.

7. Staffanstorps Kommun: Reklamfilm som whitewashar

En reklamfilm för kommunen – smart! Men Staffanstorps vinkel var inte helt oproblematisk, om vi säger så. Filmen börjar med svartvita scener på en gata i Malmö där en mamma och hennes barn aktar sig för ett gäng ungdomar med huvtröjor, som kastar en burk efter dem. En kvinna kollar ut genom persiennerna och skakar på huvudet. I nästa scen lastar mamman och barnet in sina ägodelar i en flyttbil innan filmen klipper till flygbilder över ett gult rapsfält. Lovord och vackra vyer följs av bilder på familjens första erfarenheter i Staffanstorp. Alla hjälper alla, cyklar behöver inte låsas och livet leker.

Filmen fick dels kritik för porträtteringen av Malmö, men framförallt för att 100% av skådisarna i Staffanstorp var vita. En kioskägare som egentligen har invandrarbakgrund byttes ut mot en vit skådespelare. Detta fenomen brukar kallas för whitewashing.

Dessa exempel är bara några av många tvivelaktiga idéer som godkänts och realiserats av ett företag eller ett team. Med en större mångfald i teamen och fler perspektiv på idéerna hade resultaten kunnat vara annorlunda och negativ publicitet hade kunnat undvikas. Något som också hade kunnat undvikas är cementeringen av stereotyper och rasism. När vi låter dessa kampanjer se dagens ljus så är det alltid stora grupper i samhället som inte finner dem problematiska och menar att samtiden är för känslig. Samma grupper tillhör sällan de människor som stereotypiseras eller förlöjligas i kampanjerna. Samtidigt cementerar kampanjerna också t.ex. normer kring vad som är “bra” (t.ex. vit hudfärg) och “dåligt” (t.ex. svart hudfärg).

Problematiken kring ja-sägerkultur eller tystnadskultur

Arbetsplatser där de anställda inte vågar uttrycka sina åsikter, säga emot status quo eller tystas när de för fram kritik är tyvärr alltför vanligt. Många är de arbetsplatser som skryter om att de har högt till tak, men enligt vem? Här kan uppfattningen skilja sig ganska mycket mellan ledningen och folket på golvet. Det är förstås mycket lättare att uttrycka sina åsikter när man samtidigt sitter på en maktposition. Ju längre ned i hierarkin en person befinner sig, desto mer har de ofta att förlora på att säga emot. Och desto mindre möjlighet att påverka beslut har de.

Att skapa en miljö där alla känner sig trygga att säga sin mening är inget som sker i en handvändning. Det kräver ett aktivt och långsiktigt arbete för att förändra en kultur i grunden. Nyare företag har ofta en mer öppen kultur, men det finns fortfarande tydliga hierarkier kring vems ord som väger tyngst och vem som har rätt att uttrycka sig.

Serietecknaren Max Gustafson illustrerade den upplevda munkavlen.  

Sidenote: ”Men det får man väl inte säga i det här jävla landet längre” är ett flitigt använt citat när kampanjer och tilltag likt ovan nämnda kritiseras. Folk menar att allt ska vara ”PK” och att de känner sig rädda för att uttrycka sina tankar och åsikter.

Detta fenomen är något vi måste ta på allvar. Vi behöver diskutera hur det vi säger påverkar andra, men också att det vi säger kan komma att kritiseras. Det som har hänt i det svenska debattklimatet är att fler personer har fått en röst. Tidigare var tidningar och media det enda sättet att göra sin röst hörd och nu har helt plötsligt varenda kotte fått en egen plattform. Vemsomhelst har möjlighet att uttrycka sin kritik till skillnad från tiden då mediehusen styrde innehållet. Vemsomhelst – alltså inte bara den välutbildade, vita medelklassen på mediehusen.